Efter cirka ett dygn på resande fot anländer den lilla delegationen från Intellecta till Gundua Health Centre i Ex-Lewa i Kenya. Hälsocentret har precis stängt för dagen, som förövrigt har varit ganska lugn med nio patienter som sökt vård för olika åkommor.
- Igår var det mer hektiskt, då vi hade så många som 26 patienter under en dag. Orsaken till det var nog att det har varit väldigt kallt på nätterna och då eldar många med kol i sina skjul för att få lite värme. Tyvärr påverkar det lungorna och andningen vilket gör att många söker sig hit för att få hjälp, berättar Caroline som arbetar i receptionen med att skriva in patienterna och som nu visar runt på området.
Verksamheten vid hälsocentret startade den 2 april i år och man har sedan dess tagit emot runt 500 patienter, eller i snitt 19 patienter om dagen. Ryktet om hälsocentret har dessutom spridit sig successivt och under de senaste två veckorna har även patienter från andra regioner börjat strömma till. Gundua Health Centre kan jämföras med en primärvårdcentral, där alla är välkomna att söka hjälp. Via sedvanlig undersökning, provtagning och diagnostisering behandlas patienter direkt på plats alternativt skickas vidare till mer kvalificerad vård eller ges medicin för egen behandling. Ett viktigt mål med verksamheten är att få ner slentrianmässigt förskrivande av medicin vilket annars är allmänt förekommande. Förutom luftvägsinfektioner är de vanligaste anledningarna till besök så här långt magrelaterade åkommor, diabetes och reumatiska problem.
En grundläggande ambition hos Gundua Health Centre är att människor ska ha råd att söka vård här. Därför kostar ett besök endast 50 Kenyanska shilling (cirka 4,50 kronor), vilket är en summa som de allra flesta kan få ihop. Kostnaderna för provtagningar kan sedan variera beroende på omfattning liksom att kostnaderna för eventuell medicin kan tillkomma.
Ett hälsocenter växer fram
Centret består av ett antal fristående hus som tillsammans ramar in en innegård. Tittar man närmare ser man att både Sverige och donatorn Apoteket Hjärtat låter sig skymtas i husens detaljer; längs husens stuckaturer återkommer formen av en dalahäst respektive ett hjärta.
En del återstår när det gäller utrustning och rutiner, men labbet är nu i princip utrustat för att klara de vanligaste och nödvändigaste labbtesterna. Det gränsar till mottagningsrummet där bland annat den deltidpraktiserande läkaren håller till. Ambitionen är också att kunna ta emot patienter i behov av tandvård, och en mindre tandläkarmottagning är under uppbyggnad i ytterligare ett angränsande rum.
I en annan byggnad kommer inom kort mödravård att starta och man hoppas kunna bedriva en verksamhet som på många sätt liknar den svenska modellen med MVC och BVC.

I en tredje byggnad finns apoteket där farmaceuten Jackie ansvarar. Med bistånd av två svenska farmaceuter har man nu byggt upp ett bassortiment av medikament.
Den omtalade containern har till slut också anlänt till centret. Vid sidan av sjukvårdsmateriel och hygienprodukter rymde containern en kuvös, ett antal barnvagnar och rullatorer. Caroline drar försiktigt en av vagnarna fram och tillbaka, hon ler och säger:
- Det är jättefina vagnar och jag tror nog att vi kan få användning för dem här på centret. Men tyvärr är de inte speciellt praktiska för vägarna häromkring. Tradition hos oss är också att man bär sitt barn i sjal tills de är stora nog att gå själva.
Jo, tanken var nog god men som sagt här har Caroline en poäng. Asfalt finns bara på den stora huvudvägen, resten av vägarna är vad man i bästa fall kan kalla grusvägar som i det närmaste blir ofarbara vid regn.
Arbetet mot HIV/AIDS måste fortgå
Brenda, som är chefssjuksköterska vid hälsocentret, berättar om deras viktiga arbete med att informera och utbilda. Framförallt handlar det om att nå den unga generationen med alltifrån vikten av hygien, till familjeplanering och preventivmedelsrådgivning. Ett av rummen är dedikerat för HIV/AIDS; provtagning, rådgivning och vård.
- Dessvärre är det så att vi ser en successiv ökning av HIV i området. Det beror naturligtvis främst på en stor okunskap kring hur det smittar och hur man undviker att bli smittad. Men också att det är en sjukdom som är oerhört stigmatiserande och man pratar inte om den. Det är inte ovanligt att den som är smittad stöts ut ur samhället och gemenskapen, berättar Brenda. Förutom att bedriva utbildning och rådgivning här på kliniken, hoppas vi också kunna besöka skolor och prata med ungdomarna runt om i regionen. De är vår framtid och vi måste ge dem kunskap.
Engagemanget hos centrets medarbetare går inte att ta fel på. Framförallt handlar det om möjligheten att själva utveckla hälsocentret utifrån de verkliga behov som finns i deras direkta närhet.
Gundua Secondary Day School – nu nummer två i skoldistriktet
Skolan har slutat för veckan när rektor David tar emot Intellecta, men här och var i skolsalarna har elever dröjt sig kvar. Med tanke på att det är fredag eftermiddag kan man som svensk först tror att det handlar om kvarsittning, men rektor David intygar att elevernas närvaro är högst frivillig och syftet är att plugga lite extra. Gundua Secondary Day School motsvarar i princip högstadiet och gymnasiet och för tillfället går här 253 elever.
- Formerna för skolans verksamhet utgår helt enkelt från de verkliga behoven som finns i vårt närområde. Till skillnad från de internatskolor som finns i regionen har skolan låga avgifter och undervisningen bedrivs i form av en dagskola. Vi bedriver undervisning i utmärkta lokaler och det enda som vi har kvar att fylla är biblioteket och datorrummet, berättar David. Vi är också tydliga med vår höga ambition både när det gäller undervisningens kvalitet och elevernas resultat. Vi är nu nummer två i distriktet och målet är naturligtvis att bli nummer ett. Där har vi också en utmaning med att få föräldrarna att förstå att ungdomarna måste ges tid till att studera hemma. Många gånger har föräldragenerationen ingen skolgång att tala om och det är långt ifrån självklart att studierna kommer i första hand när det finns mängder av andra sysslor som behöver utföras.
Winnie, bästa eleven i distriktet
Winnie Ntingari avslutar inom kort sitt sista år vid Gundua Secondary Day School. Att lyssna till hennes historia gör det verkligen tydligt varför Gunduas skolform är så viktig för området och en förutsättning för många att få en gymnasieutbildning. Winnies mamma är ensamstående med tre barn och för att finansiera Winnies studier vid en internatskola (vilket är det vanligaste kenyanska skolformen för den som vill läsa vid motsvarigheten till gymnasiet) sålde hon större delen av sin mark. Trots det räckte inte pengarna till det sista året vid internatskolan. Däremot till en plats vid Gundua Secondary Day School.
- Mina dagar börjar vanligen med att jag går upp vid fyra på morgonen och studerar fram till klockan sex. Sedan har jag ungefär trekvart att gå till skolan. Efter skolan hjälper jag till hemma och sedan studerar jag tills det är dags att lägga mig, berättar Winnie.
Winnie avslutar nu sitt sista år med det bästa betyget i hela distriktet, A-, och hon är dessutom mottagare av Gundua Foundations stipendium ämnat för högre studier. Det fina betyget som hon själv ordnat ger henne inträde till i stort sett alla utbildningar, och stipendiesumman på 50 000 kronor kommer täcka avgifter och uppehåll för fyra års universitetsutbildning.
Winnie är värd allt beröm i världen och helt säkert kommer hennes dröm att bli verklighet.
Reflektioner i solnedgången
Utbildning och hälsa tillhör grundbultarna i ett samhälle och lägger grunden för att människor ska kunna skapa sig ett bra liv. Det känns verkligen att det också är det som Gundua Foundation tagit fast på när verksamheten byggts upp i Ex-Lewa. Och att man inte heller har glömt bort för vilka den är till för – nämligen de som bor och lever i närområdet. Att få se och känna det stora engagemang som finns hos medarbetarna och hur verksamheten anpassas och planeras utifrån de faktiska förhållandena är en fantastiskt fin upplevelse. Det är inget tvivel om att Gundua Foundations arbete varje dag verkligen gör skillnad för många människor i Ex-Lewa.
Fyllda av tusen intryck, som till största delar andas möjligheter och framtidstro, beger sig den nu ganska trötta lilla Intellecta-gruppen upp på ett berg i närheten för en ”sundowner”. Med en sol som går ner över savannen och en fullmåne som sakta stiger upp över Mount Kenya summeras dagen och samtliga är rörande överens om att resan har varit lång men väl mödan värd.
Publicerat den 16 maj av Susanna Kull.








